Matilda Navrén -

You stole my heart with just one look

Miss U Munsboro Senator :( 7 månader och 9 dagar utan dig :(

2012-01-14 @ 12:00:00 Permalink Ture Kommentarer (0) Trackbacks ()

De underbara 3 åren med ponnyn Munsboro Senator

Här är den "hemliga" grejen...

Det började med att vi hade provat några hästar hos Kamesky förut, men vi ville inte köpa någon. Hon skulle få hem ett nytt lass med ponnysar ganska snart och då bad vi henne ringa oss. Men vi hade redan köpt en annan ponny innan (Miramiss). En B-ponny som var jättesnäll och söt men ganska svår.

Då tänkte vi att, ähh men vi åker och kollar i alla fall, eftersom vi sa det. Och då åkte vi och kollade på några hästar, eftersom vi hade sagt det, vi åkte dit på måndagen och hästarna hade kommit på fredagen innan. Vi önskade att hon kunde hitta en ponny på irland som kanske skulle passa mig. Hon hade tagit hem en B-ponny som var gulbrun med svart man och svans och svarta ben. Hon visade oss honom där han stod i en utebox. Jag glömmer nog aldrig första anblicken. Han stod där och hon sa "Det här en riktig liten gullegris". Han hade örona framåt och sträckte på nosen och nosade på hennes kaffekopp. Sen fick vi hälsa på honom och han var så söt så man storknade! Han var liten, tunn och smal. 6 år. Hon frågade om jag ville prova rida honom. Jaaaaa herregud såklart jag ville! Då kom Padraig (Padraig Dolan, som tog hit alla hästar). Han skulle se att jag passade på honom, för den gula lilla ponnyn som var så söt var tydligen speciell. Så jag fick trava fram och tillbaka på en grusväg innan han sa OKEY. Egentligen fattade jag inte så mkt då, men mamma förklarade senare. Sen red jag. Jag kände att han var lite grön, han liksom bara böjde halsen ibland när man svängde, men jag var ju inte så duktig då. Men sen när han började hoppa: Han hoppade mig ur sadeln i varenda språng nästan! Trots det blev jag kär! Mamma och mormor o alla som tittade på bah wooow va han hoppar! Då tänkte vi att det kan inte finnas nån ponny i denna storlek som hoppar bättre! Vi tog ett hastigt beslut, rädda att någon annan skulle hinna före. Sen fick vi även se på en film när han hoppade med Fredric Kamesky på Irland en 90 bana elr nåt sånt. Han var ju hur fin som helst! Vi åkte och hämtade honom på onsdagen där på efter att ha provridit på måndagen. Den onsdagen var en av dom bästa i mitt liv! :D Så då hade vi 2 B-ponnyer, 1 D-ponny (Ella) och en stor häst (Andy) uppstallade på Borgby i Upplands Väsby. På vägen hem när vi hämtade honom försökte vi komma på ett smeknamn. Det var ganska svårt, liksom vad kan man hitta på av Senator? Då tänkte vi Tor, liksom SenaTor, men inte Tor utan Tore. Vi tyckte Ture lät gulligare och passade bättre så då fick det bli Ture. :) Och det kallas han för än idag! ;)

Här hade han stått på borgby i nån dag. Jag var 10 år.

Sen i början av Juni nåt sånt flyttade vi hit till Marielund. Vi kunde inte ha 4 hästar uppstallade, så vi skaffade eget! :) Dock fanns det bara 1 hus och 6 haktar mark här då, Så vi fick bygga stall och ridbana och hagar, jaa allt (förutom ridhus för det har vi inte) som man har på en gård. Men det gick bra eftersom det var sommar och hästarna kunde gå ute!

Jaa en gång i tiden såg stallet ut såhär!

Nästan klart!

Det visade sig även att det bara var jag som kunde rida på honom, han blev rädd när t.ex. Julia hoppade upp på honom och bara rusade... Ojdå tänkte vi... Vad har vi köpt för ponny? Men jag red på och fixade varje dag istället. Jag kunde heller inte rida barbacka för då stack han iväg. Han tyckte troligen att det var obehagligt när det dunsade där uppe på ryggen, det vart inte lättare av att han var väldigt svår att sitta ner på.

Sen blev det dags för första tävlingen och så i juni. Började såklart med LD och LC, men allra först en Clear Round-hoppning. Där hoppade jag honom i 50 och 60 cm. Felfri i båda! :D Jag var sååå glad!

På den första "riktiga" tävlingen red jag avd B eftersom han bara var 6 år. Det gick superbra! 4 fel i LD och 0a i LC. Sen rullade det på med tränig o tävling. Var väldigt ofta felfri. Sen i oktober red jag LD avd A, för jag hade ju kvalat in till det, men jag ville inte rida det i LC för det var "den stora klassen". Det gick super dubbelnolla och 4:a kom jag! Jag var hur glad som helst. Detta var ju 2008 och då kunde man rida LD i bed. A:0/A:0.

Jag debuterade även LB 2008 med honom. Då fick vi ett pet, men jag var superglad ändå, det hade ju gått så bra! :D Jag och Ture deltog även i Div 2 2008 och hoppade LC och allt i lag. felfria var vi dessutom, i både omhoppning och grund. :D

Vi red en till LB avd B i slutet på året och då var vi felfria så det var jätteroligt!

Små eller? ^^

Det blev nytt år, nya tävlingar, ny ålder. Japp nu var Ture 7 år. Han är en riktig gullegris verkligen, man KAN inte vara arg på honom! För han var så söt och såg så oskyldig ut hela tiden när han hade busat så man gick istället fram och kramade honom!

I alla fall. Först tävlingen på året var på Ryttis (Ryttarstadion i Stockholm). Det var svinkallt och djävligt. Där hoppade jag och Ture LB och LB+5. I LB kom vi 2:a efter att ha ridit felfritt i båda faser! :) Sen i LB+5 dubbelt felfri igen men långt ifrån placering för det var jättemånga dubbelnollor och det var ju den största klassen jag startat med honom nånsin, så jag var jätteglad ändå! :D

på ryttis!

Sen rullade det på, det gick bra på tävlingarna. Jag debuterade LA med 4 fel, ett nedslag. Tiden gick mot slutet av april! Då skulle jag tävla borta på Sandö. När vi kom fram hade dom lagt fram priserna på ett bord. Och det var dom största rosetterna jag nånsin sett!! Då sa jag till mamma o bellan att jag skulle vilja ha en sån och pekade på en av 1:a rosetterna! Jag red LC och LB. I LC så rev vi sista hindret i omhoppningen, för att jag kom i trav mot det. Men annars hade jag kommit tvåa om man räknar tiden ;) Sen red vi LB och jag var jättenervös. Det var 4 starter och 1 placerad. Jag var sist ut. Jag visste att om jag var felfri i grunden och kom runt i omhoppningen skulle jag vinna! Jag startade och det gick som på räls, vi kom till omhoppning, väl där så gick det lika fint som i grunden! Och när jag var i luften på sista hindret så steg smilet på läpparna och jag var helt otroligt glad!! Jag har nog aldrig varit så glad som då!! :D Jag hade vunnit! Jag fick gå ut och sätta på segertäcket och sen blev det prisutdelning. Och det ännu häftigare var att till prisutdelningen när jag red in hade dom låten Eye of the tiger som man brukar ha i Globen när ryttarna rider in till prisutdelning! Guuud vad jag var stolt! :D Det kändes som Globen verkligen! Det kanske låter töntigt och så. Men så var det inte för MIG, för MIG var det nästan så att jag inte kunde tro det! :D Och jag fick en sån där gigantisk rosett tillslut oxå. :D

Dock hade mamma råkat låsa in bilnyckeln i bilen så vi fick sitta och vänta på parkeringen tills pappa kom med reserv nyckeln. Det var ju mindre roligt, men jag var ändå så glad över segern så jag brydde mig ärligt talat inte så värst mycket. Vi kom iaf hem tillslut.

Jag var ÖVERLYCKLIG! :)

Nästa tävling var på Sorunda och där hoppade jag LB och LA. Hade 4 fel i LB. Inget som jag kommer ihåg så bra längre...

MEN i LAn: Jag hade ju inte ridit många LA på honom då. Det gick så HIMLA bra, vi kom till omhoppning och jag väl där tog jag nästan större svängar än i grunden! Haha har ingen aning om varför, jag ville så gärna vara felfri bara! Och felfria blev vi! :D Snacka om att jag var överlycklig! xD

Vi kom 2:a på det som näst bästa dubbelnolla. Dock var jag cirka 12-13 sekunder långsammare än hon som vann. GAL1! :P

På Sorunda

Sen gick tiden, kommer inte ihåg några speciella tillfällen just nu som var i maj-juni.

Ture var/är en riktig kelgris, stark som en oxe, men snäll som en hund. Men ibland ville han busa lite och dra in i boxen så att man hängde hjälplös efter i grimskaftet. Man började skratta så mycket så man kunde helt enkelt inte hålla emot! :D Man kunde göra allt med honom: Rida ut ensam o i grupp, han var helt kolugn och orädd av sig. Man kunde galoppera på en äng i full fart (med viss svårighet att få stopp på han, men man fick ändå alltid stopp på lillen), i både snö och utan snö! ^^

Typ 30 grader kallt...

Jag har till och med tävlat fälttävlan på honom! Och det gick suveränt! :D Halvdan dressyr dock... Men han kunde verkligen! Han kunde faktiskt gå suuuuperfint i dressyr! :D

2009 blev jag och Ture även Skol-DM mästare i hoppning! :D

Det hade jag INTE väntat mig när vi åkte till Vallentuna för att starta skol-dm. I grunden skulle jag såklart bara nolla! Inga problem alls i LC+5. Det är ju bed. A:1a skol-dm, så omhoppningen var efter alla hade ridit. Jag kommer inte ihåg näär jag starade men jag hade nån efter mig och fler före mig. (Undra hur många "Jag" de finns i dehär inlägget föresten) . Det var kanske 7-8 till omhoppning med mig... Jag red - bra - och Ture hoppade - bra - och allt stämde perfekt! Jag kommer ihåg hur jag längde ut tyglarna ngt och tryckte till lite extra med skänkeln och hur Ture hoppade av på sista hindret i omhoppningen, ett räcke, lätt att riva, men Ture rev inte! Återigen steg smilet på läpparna när jag red mål! :D Det visade sig att bästa B-ponny efter mig var cirka 4 tiondelar långsammare. Och det hade varit flera felfria i omhoppningen, men min tid var bäst - bland B-ponnyerna! Så jag fick stå först på prisutdelningen av alla i kat B (cirka 22 st deltog). Det var roligt och oväntat! Men jag visste inte vad som skulle komma...

Vi fick stanna och titta på alla andra i årskurs 4-5, jag ledde ju den än så länge men om nån skulle vara felfri o slå tiden skulle jag trappa ner. INGEN blev felfri!! Så då var det jag som stod som segrare i årskurs 4-5 också! :D DET var ännu mer oväntat! ;D Jag fick ett jättefint täcke + medalj, rosett o plakett OCH en MEGApokal! Så hem åkte vi med 2 ettarosetter m priser! Ett av mina roligaste minnen med Ture ska jag säga. :')

Världens finste ponny <3

Sen kommer jag inte ihåg så mycket av 2009 faktiskt.... Men jag kommer ihåg att jag kunde rida barbacka på honom utan några som helst problem. Han var som vilken vanlig ponny som helst! :)

2010 kom närmare och närmare, vintrarna hade inte varit roliga med snö, blask, is och riktigt kallt ute. Denna vintern blev likadan som innan. Men stora overaller och överdragare och tjockjackor överallt. Jobbigt och eländigt, men på något vis mysigt på sitt sätt. Det var även under hösten 2009 som Flying Labolina kom in i bilden, men det är en anna historia som jag förmodligen berättar en annan gång.

2010 kom och för att vara ärlig kom jag inte ihåg så många tävlingar då. Men jag hade väldigt otur i många LA det året. Hade 4 fel i väldigt många, men Ture hade varit så otroligt fin inprincip alla gånger! Jag kommer ihåg på Jump Club faktiskt, i augusti. I LBn var han såååååå fin, men vi fick ett oturligt pet, ett riktigt pet bara i grunden. Sen i LA så hände samma sak, så det var ju lite irriterande när han var så fin! :P Men det var en av dom bästa tävlingarna förra året. Trots oplacerad i båda klasserna, men Ture var helt fantastisk! :D :D Det var känslan som gjorde mig så lycklig. ^^)

I Gagnef var Ture med och där gick han suveränt! I ena LAn så fick vi återigen ett skitpet, som lika gärna hade kunnat ligga kvar! Och i den andra råkade jag utgå i omhoppningen... oops... Men det var såhär att jag trodde att det var 10 hinder i grunden och vi petade 10a, VERKLIGEN pet som i fösta LAn, men han var amazing verkligen! :D Men det var bara 9 hinder i grunden och efter 10an red jag bara ut från banan för jag trodde jag hade 4 fel. O då sa dom i speakern att "Ryttaren väljer att utgå på egen begäran"!! Haha jag blev helt chockad, ba vaaa?? Men sen sa någon till mig att jag hade kommit till omhoppning... Och faktiskt är de oftast inte 10 hinder i en grundomgång, men jag hade väl sett fel på banskissen elr nåt, vet inte vad. Det var nog en av de klantigaste sakerna jag gjort på tävlingsbanan i hela mitt liv! xD

Ture i Gagnef <3

Under i början av 2010 så blev Ture även slutmätt. Vi åkte i början av januari till Uppsala Ponnyklubb. Det var svinkallt att stå o vänta där utanför. Men när vi kom in där och mätmannen satte på mätstickan så blev du 127,8 cm hög. Inte så maxad. Men du var ganska kraftigt byggd ändå, så du bar upp en lite större ryttare trots din storlek.

Sen rann tiden iväg och det blev inte så många fler tävlingar efter gagnef och 2011 började. Det sista året tillsammans med min älskade ponny. Eller det är fel att säga året, det blev ungefär 1 halvår av 2011. :'(

Första tävlingen på året ägde rum på Stäket. En lokal ponnyhoppning. Vi tog med Ture bara för att Ella skulle dit. Och då tänke vi att vi lika gärna kunde ta med honom också! :)

Det gjorde vi rätt i!

I LCn så gick det asbra. Dubbelnolla och VANN! :D

I LBn så gick det precis lika bra och VANN igen! Dubbelnolla såklart och 5 sekunder snabbare än 2:an... hehe :P

Världens finaste ponnypluttsnutte med 2 blågula o ett segertäcke! :D<3

Min och Tures sista tävling tillsammans bestämde vi skulle bli i maj, den 15 maj. På roslagen var den tävlingen. Sen var det dags att göra annons och smått börja försöka sälja min ängel :'( <3

MEN sista tävlingen kunde inte gått bättre än vad det gjorde. Jag red 2 LB nu för vi tyckte att jag var för stor. I första LBn var det en bed. A och där blev vi felfria! Ture var jättefin <3

Sen red jag en andra LB (som jag även red på Labolina). Han var sååå fin bara tog tag och verkligen ville! :D Som att han visste att dehär var hans sista chans....:( Jag fick till en bra omhoppning och tiden räckte till SEGER! Han är bra Ture för han är så storgalopperad, så att på stora banor är den galoppen till stor nytta när man rider på tid! :D Jag vann ett jättefint segertäcke oxå, det matchade Ture jättebra, svart med guldkant! Precis som Ture fast tvärtom, han är guldig (gulbrun egentligen då, men guldig enligt mig) och svart runtom! ;)

Du är bäst glöm aldrig det ♥

Jaa, det var slutet på vår vackra saga, nästan. för övrigt - Ture hade aldrig varit skadad så länge vi haft honom, utan han var frisk och pigg all the time! Vilket gjorde vår tid ännu roligare <3

Han åkte till sitt nya hem samma dag som nya stjärnan kom, jag var inte hemma då, det var skönt, så slapp jag se honom åka iväg från mig i en annan transport för att aldrig komma tillbaka till mig. Den 5 juni 2011. Alltså var Ture min i 3 år och några dagar.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Munsboro Senator, det här är till dig:

Du var under dessa 3 år min bästa vän, min ängel.... Jag kan inte finna ord som beskriver hur bra du var för mig. Du är helt enkelt för bra för ord! Ord räcker inte till för dig. Jag kunde börja gråta av att bara titta på dig, jag grät en del för mig själv innan du åkte. Nej, det räckte inte heller med att du skulle vara en sån guldponny, utan du skulle vara översöt, övergullig, hoppa för bra för att vara sant och värma genom att bara finnas i närheten. Du skulle bara veta hur mycket du har hjälpt mig under dessa år. Du lärde mig att hoppa på "riktigt". Jag blev modig med dig. Vi hoppade hela 115 i höjd.

Jag kommer ihåg när jag träffade dig i ditt nya stall, jag började gråta, för det kändes så konstigt att du inte var hemma hos mig, tillsammans med mig, utan du tillhörde någon annan.

Men jag kan inte klamra mig fast vid dig, utan måste gå vidare. Även om det känns svårt och jobbigt i början, kanske till och med månader och år efter vi skiljts åt så måste jag gå vidare. Du mår bra, det vet jag, Jennifer och Anna tar hand om dig på bästa sätt! Så varför oroa sig?

Ture, jag saknar dig, jag kommer alltid att sakna dig. Jag älskade dig, jag älskar dig och kommer alltid att göra det.

Du är bäst, nu får du ta hand om en ny liten flicka som ska lära sig hoppa och rida på "riktigt".

I´ll never forget you, jag kommer aldrig att glömma dig ♥♥

2011-08-19 @ 11:32:17 Permalink Ture Kommentarer (1) Trackbacks ()