Den senaste veckan har allting gått väldigt väldigt fort. Förra tisdagen bestämde vi oss, Marcellino skulle vi testa sälja och jag skulle börja leta efter stor häst, vi satte ut lilla Linosen på annons och det visade sig vara stort intresse. Första tjejen som provred fastnade för honom väldigt mycket (i lördags) och nu igår (måndag 27 maj 2013)  lämnade han stall Marielund för troligtvis i evig tid. Tanken var egentligen inte att han skulle åka så fort och vi räknade inte med SÅ stort intresse, nu när han äntligen blivit så fin! Jag hade inte haft något emot att ha kvar honom här till åtminstone hösten/vintern, en sån trevlig och allsidig och så himla fin och söt och gullig ponny som han är. Det var med tårar i ögonen jag såg han åka härifrån.

 

I lördags då Lino även provreds åkte vi senare på kvällen ner till Åtvidaberg 2,5 timmar härifrån och provred en stor häst på cirka 162 cm. Det var den enda av alla tusen hästannonser och tips som vi tycker verkade intressant och passa mig så då tog vi chansen! Hästen var verkligen suuuuuperfin i hoppningen, kunde dock i princip ingenting på marken eller i dressyrväg, men det ordnar sig. Så himla sött och litet huvud har hon också! Colan besiktigades idag och gick igenom ua så i morgon åker meine mutter och hämtar den lilla godbiten! :D

 

Munsboro Senator hade jag parallellt med Mira. Vi hade liksom bestämt med Kamesky att vi skulle åka dit när nästa lass kom och vi hade köpt Mira på Fredagen och provred "Ture" på måndagen och fick hem honom på onsdagen! Så då hade vi två 6-åriga B-ponnysar

Ture som många säkert kommer ihåg att det inte var så länge sedan vi sålde honom.

Ture är en valack född 02 (6 år när vi köpte), okänd härstamning imp. Irland, gulbrun, 127,8 cm hög och väldigt söt!

Han var väldigt grön han också i början. Ni som har följt bloggen länge vet nog en hel del om honom.

Iaf så tävlade jag upp till LA på honom. Han hade absolut kapacitet för MSVB och vi kvalade också.

Vi hade många vinster och placeringar upp till LA, men framförallt lärde jag mig otroligt mycket på honom.

Har skrivit hela våran historia HÄÄÄÄÄÄÄÄR.

Under tiden jag hade Ture och Mira var såld under hösten 2009 skaffade vi en liten galen sak vid namn Flying Labolina. 6 år var hon då.

Flying Labolina (Kallad Labolina) född 03, tigrerad, korsning mellan Knabstrup och welsh. Hon skulle komma att bli min hopponny.

Det blev hon, en riktigt fin sådan också, hittills min bästa. Tillsammans tävlade vi från LC upp till MSVB på mindre än 1 år. Det gick dessutom väldigt bra! Vi hade 14 felfria LA-klasser totalt. Fleraflera vinster och tusen tvåor känns det som. Labolina hjälpte mig att känna hur det känns att få riktiga framgångar! När vi i Gagnef 2010 skulle göra andra starten i MSVB, nationellt, sista klassen på meetinget för mig, var jag sååå nervös. Men jag sköt undan nerverna på något sätt och fortfarande kan jag memorera banan och känslan i huvet. Labolina var helt med på noterna, VI VAR FELFRIA!! Jag var så glad så jag grät, och lilla Labolina var endast 7 år. Det var JAG som hade tagot upp henne till dom där klasserna. Fortfarande blir jag tårögd när jag tänker tillbaka på mitt bästa minne i hela mitt liv, speciellt nu när jag skriver om det... :') Gagnef var vårt bästa meeting. Det var ett tvådagarsmeeting och första dagen kom vi tvåa i LB och VANN LA, våran största vinst i LA, andra dagen fick vi två pet i omhoppningen i LA och var arg på mig själv för att ha ridit så dåligt. I sista klassen tänkte jag att det MÅSTE gå bra, sista klassen, vore tråkigt om det gick dåligt liksom. Asbra ridning och världens grymmmgrymmmgrymmaste ponny gjorde att vi var felfria och kom TVÅA, bland C-ponnyer.

Vi tävlade även Mountain Horse ponny cup finalen på Strömsholm 2010, även det var en upplevelse. :D

Jag har haft såååå kul med Labolina, HON har utvecklats så mycket sen vi köpte henne och jag också. Finns INGET som slår känslan när man själv har utbildat och gett rutin till en ponny och sen får man otroliga framgångar med den! :D Jag och Labolina klickade verkligen, ord från tränare var:

---

Men nu är det roliga slut och Bellan, min lillasyster, rider henne nu.

(blev lite mycket känslosnack där...)

---

Labolina är ju kvar i stallet än och rids av min lillasyster Isabelle (Bellan). Men för mindel var det större ponny som gällde.

Jag har haft minst 2 hästar rätt så länge nu under några år och så var det ju faktiskt nu också, Eldstorm fick jag ta över av min storasyter JULIA i november 2010 och hade alltså "Ella" och Labolina tillsammans i ungefär 1 halvår. Julia fick Ella i Maj 2008 (några veckor innan jag fick Ture :))

Iaf, Eldstorm är ett sto, INTE valack som många tror och är född 1999, hon är en skäck imp. Tyskland av Mariette Norling - gammal fälttävlansryttare. 145,4 cm hög. Ella blev importerad till Sverige som en blivande fälttävlansponny, vilket hon är väldigt lämpad för med sin stora galopp och snabbhet över hindrena PLUS hon älskar det!

Ella har ett hjärta och sinne som få. Ställer upp i ALLA lägen, världens snällaste och gulligaste häst är hon. MEN hon är en RIKTIG lortgris, rullar sig varje dag och hon har ju cirka 80% vitt på kroppen och speciellt på halsen så då är det ett himla jobb att borsta varje dag, därför är höst ingen bra årstid...

Hon har ALDRIG stannat en endaste gång med mig, inte ens på träning ingenting, ALDRIG! Har aldrig varit med om det förut. Hon har kanske inte den bästa hopptekniken, men hon gör sitt bästa och tycker att det är kul!

Jag och Ella har tävlat upp till nat LA i hoppning (kvalade till MSVB) och P90 i fälttävlan. 2012 satsar vi på att kvala till tvåstjärnigt (är kvalad till enstjärnigt redan) och kanske starta det lite senare på året. :)

Men ELDSTORM själv har gjort rätt mycket, den ENDA av mina hästar (hittills) som gjort mycket innan! Hon har gått MSVB+5 i hoppning (innan hon kom till oss), inte felfritt, men med nåt nedslag. I fälttävlan har hon med Julia gått tvåstjärnigt med flera vinster, 2 st SM och ett NM. Uttagen till EM men en skada hindrade från att åka dit. I första SMet tog de SILVER, i det andra kom de 5:a! På NM tog de indivduellt brons och lag-silver. Ella är GRYM i terrängen som är hennes starkaste sida, hon har oftast inte svårt att klara tiderna heller, tror hon har haft tidsfel EN enda gång och då var hon kanske 3 sekunder förlångsam. Jag har haft tidsfel pga för fort ridning. I låga klasser får man ju nästan sitta och bromsa hela vägen.

Nu är det dressyren jag jobbar mest med, jag själv är inte ALLS rutinerad i dressyr, men Ella kan ju allt så hon lär mig. Men jag lärde henne att göra förlängd steglängd på ett mycket föredömligt sätt! Det är jag faktiskt lite stolt över. ;)

---

När jag slutade rida Labolina i slutet av maj åkte vi och provade 2 D-ungponnysar någonstans i Nyköping. Den ena hade inget namn ännu, men den andra hette Marcellino. Jag fastnade mest för Marcellino, fast båda var fina. Det visade sig sedan att Vickan - som står i vårat stall - köpte den andra D-ponnyn som de döpte till Agassi. :)

Marcellino är en valack född 2006, e. Marcello u. Lisa ue. Norman. Han är brun och importerad från tyskland.

Jag och Lino som han kallas har tävlat LC och alla förutom 1 gång varit felfria! :) Lino är otroligt medgörlig och sammarbetsvillig, han ställer ALLTID upp för en och stannar aldrig! Han har väldigt mycket kapacitet och är väldigt lätt i rumpan då han har väldigt fina bakben när han hoppar.

Han är inte helt perfekt, Såklart finns det alltid massa jobb med en ungponny men man kan inte göra allt på en dag heller liksom. :D

Innan jag fick honom hade han inte gjort mycket, men han HADE faktiskt deltagit i ett Tyskt löshoppningschampionat där han hade kommit 3:a i finalen, han är väldigt fin i löshoppning vet jag. ;D

---

I mitten av augusti 2011 tittade vi av en slump på en hästannons på nätet. Mamma och jag blev så fästa vid ponnyn så vi var bara TVUNGNA att åka och kolla på den. Så lördag den 13:de åkte vi ner till Vimmerby. Han var ju för häftig, han var precis som i annonsen!

Pencez de Moy, brun val. född 2001 C-ponny, 139 cm hög. :)

Innan jag fick Pencez hade han gjort lite mer än resten av hästarna jag har/haft om man bortser från Ella då. Han har gått upp till nat MSVB och var kvalad till MSVA med förra ryttaren, men hon är för gammal så hon red bara avd.B på honom. Men nu har det visat sig att Pennan är ganska duktig på omhoppning också! :)) Han har dock lätt för att bli stressad och hetsig så han behöver en lugn och stabil ryttare. Hoppning är hans minsta problem i övrigt! :)

Jag och Pencez har tävlat 2 tävlingar och en LB som vi var felfria i, men vi satsar nog liiite högre ;)

När jag var 6 år lånade min storasyster Julia och Vickan tillsammans en B-ponny och hade på foder vid namn John Blund, kallades Jompa. Han kom från Karlshem, och honom hade vi uppstallad på Borgby. Red inte så jättemkt på honom, men det var kul när jag gjorde det ungefär 1 dag i veckan. Red ju också på ridskola då samtidigt. Jompa var iaf supersnäll, men tjockis! En normal B-ponny alltså! ;D

Efter 1 år med Jompa lånade vi en liten B-ponny vid namn Bell Cherie. Henne hade vi uppstallad på Borgby som Jompa var. En liten bestämd dam var hon kan man säga. Men gryyyymt sööt! ^^ Jag tror jag ramlade av varenda hoppträning, en gång var jag riktigt grym, gjorde volt och ställde mig upp! DE ni. Delade henne med Vickan för att vickan var så himla liten kunde hon ändå rida på små b-ponnysar.

Sen när jag var 8 blev det dags för egen ponny för mig. Vi åkte och provade flera stycken, och i Nykvarn hittade vi en ursöt b-ponny vid namn Cederslunds Charmör e. Ernford Jester u. Bostorps Balalajka ue. Uplands Bronze. Kallad Charmis, 130 cm hög. Han var så söt med sin fina vita man och fuxfärgade kropp. Dock var han inte helt ärlig på hinder, men han läre mig väldigt mycket och var en hyfsad läromästare med allt annat. På provridningen hoppad jag 75 cm!!!!! 75 cm!!!! Det tyckte jag var galet högt på den tiden ;) Känns väldigt löjligt nu, men alla har vi varit små... Honom hade jag i 1,5 år, sen när vi sålde honom dog han efter 3 månader av kolik. :( Född 94 så han blev bara 14 år. Vi tävlade tillsammans upp till Lc, tävlade inte särskilt mkt på honom.

Efter Charmis (2008), så åkte vi och tittade på en annan maxad B-ponny. Miramiss hette hon e. Molstabergs Action Man u. Miranda. Hon är en skimmel född 02, då var hon bara 6 år och väldigt grön. Hoppade max en sockerbit vid provridningen, knappt de och hon var väldigt vinglig. Men hon var fin, så vi köpte henne.

Med henne tävlade jag ungponnyklasser 2008 och var ofta felfri upp till LC på riktig tävling (tävlade nån gång Lb på payandjump felfritt). Hon blev mer framåt på tävling än hemma! :)

Tanken var ju att Bellan (min lillasyster) skulle få en ponny som var snäll och ställde upp, så då fick Bellan ha henne det sista året. "Mira" hade vi i nästan 1,5 år.

Nu har jag fått reda på att Mira går ponnygalopp och kom 3:a i SM för kat B! Hade ALDRIG trott att hon kunde springa så snabbt, men hon har sjukt stor galopp.